Vet. ringde från Helsingborg idag. Jag fick chans att ställa mina frågor. Hon verkade jättebra! 

Hon förklarade om och kring och hur Bozzmans situation. Hon hade varit med under hans OP. så hon visste hur han var. Med tanke på att han ser ut som han gör i lederna så förklarade hon noga att man inte vet nu hur och om OP har givit något resultat. Det kommer att ge sig ganska snart efter återbesöket då han ska sakta köras igång med Rehabilitering. Hennes ord kändes ganska tunga i mina öron. En magkänsla säger mig att det är stor risk att Bozzman inte kommer att klara uppbyggandet så bra. Hoppas verkligen att jag har fel. 

Jag berättade att han haltar mer eller mindre varje dag på hö och är stel efter vila. Det känns inge bra! 

Jag grät efter telefonsamtalet. All energi var som borta. Måste famla och försöka samla i mina depåer för att orka vara positiv och glädjas av Bozzman ändå. Jag hatar ovisshet!!

Han blir ju aldrig BRA. Men man kan bromsa sjukdomsförloppet. Att han kan få leva några år iallafall. Det känns inte som det blir så långt. Vet inte om jag vågar eller vill ha en hund igen. Att börja om nu igen och kanske ha förlorat Bozze. Huh, vad jobbigt att tänka så. 

Hon var realistisk, förklarade att jag  ska ge detta en chans  och kommer han då inte att klara påfrestningarna alls eller mycket dåligt så är det viktigt att jag i så fall vågar ta det beslutet, att han får bli ängel. 

Jag hoppas verkligen på ett under. Min underbara hund, stora goe björn... Älskar verkligen honom. Längtar efter att få ha en normal relation med honom, hund- matte med mycket motion och bus. Usch så trist detta är. 

Nu får jag samla energi och glädje. Ge detta en tid nu, så får vi se. Bozzman!!- visa mig att jag har fel!! Denna blogg är så ledsam och jag önskar att jag kunde skriva om glada saker. Snart ska han få komma ut lite mer eller göra nåt roligt, då ska vi fota!! haha! KOm igen Bozzeman!! Kämpa på!