Han är så go, min stora isbjörn! Ja, jag brukar kalla han för min Isebjörn. Bara öronen som ligger ner lite extra. haha.

Återbesöket har nu varit och det kunde faktiskt kvitta. Usch vad besviken man blir. Jag fick inte träffa Henriette, den Vet. som op. honom och som vi har varit i kontakt med hela tiden. 

En manlig som man fick dra allting ur, tyvärr. Han såg inte danna process i sin helhet och bara log fjantigt. Nä, det var att åka hen 15 mil igen och ta tag i rehabbiten själv. Ringde till Viskadalen i Varberg och han ska få komma och vattenträna i en treadmill i nästa vecka. Han är ju väldigt muskeltunn nu och han ska få bygga upp sig lite.

jag har gått en liten runda igår och idag ca. 15 min och han är knappt halt eller speciellt stel efteråt. Yippii!

Han är såå lycklig när vi är ute och han doftar på allt. Buskar, snöhögar, jordklumpar ja allt som kommer i hans väg.

När jag går bakom och frågar om han är lycklig så lägger han öronen bakåt och ökar i glädesteg!! 

Han ska fortsätta att äta smärtstillande och antiinflammatoriskt två ggr om dagen. 

Bozzman får förlja med o åka bil nästan varje dag. Han älskar att få vara med och nu har vi ju faktiskt två kombibilar som han åker s gott i. 

För en vecka sedan ungefär , så bestämde jag mig för att bara ta dagar med Bozzman som de kommer. För Bozzmans skull så tänker jag inte hålla på och sörja hans tillstånd. Han blir olycklig och jag blir ju helt slut och det känner ju han. Så nog med ömkande nu. Nu vill det till att njuta av Bozzman varje dag för vi vet inte ett smack om hur gammal han kommer att bli. Den dagen kommer och då blir det jag som får ta det beslutet om min käre vän. Jag kommer att släppa honom den dag han inte har ett hyffsat drägligt hundliv längre. Jag resonerar lite, bättre ett lite kortare liv och han får va med och ha kul så mycket det går och det han behöver i sin stimulans än att akta akta allting och få va hemma och bli uttråkad hela tiden. Jag har liksom sörjt nu och förberett mig t.om på det värsta , så nu är allt det goda ting bara så positivt, liksom. Man är tacksam men ändå förberedd på det värsta. Nog ett sätt att hantera denna story på bästa sätt.  Men nu lever han och vi hankar oss fram... med glädje över den tid vi får tillsammans. Denna hund är så full av kärlek och han är så fysisk. Nära, pussig och kramig så hälften nästan vore nog.. hihi. Vi ska nu gå lite lite varje dag och sen ska han få vattenträning, massage och stretching så får vi se. Nu kommer våren och i sommar ska vi simma i sjön. Nästa vecka ska bli intressant på rehab. Han älskar ju vatten!! Haha.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äntligen har goa Bozzman börjat leva lite av ett hundliv igen. Jag gläds åt alla små framgångar!! Vi var så nere på botten så ingenting kan nu bli sämre. Jag är så tacksam att Bozzman kan gå en promenad på 15-20 min nu. Han går hos Fysioterapeut och ...

Vet. ringde från Helsingborg idag. Jag fick chans att ställa mina frågor. Hon verkade jättebra!  Hon förklarade om och kring och hur Bozzmans situation. Hon hade varit med under hans OP. så hon visste hur han var. Med tanke på att han ser ut som ha...