Dagarna går. Jag får inte bukt med hältan. Det gör ont i mig, bara av att se att han har ont. Ger en Rimadyl igen men han haltar ändå. Hur ska han kunna få en liten promenad med den hältan undrar jag och rynkar pannan av oro. Får ringa Vet på Måndag och kanske får höja dosen.

Vaknar på morgonen av att Bozzman ligger tätt intill mig i sängen och sover gott. Plötsligt rör han hela kroppen i sömnen och liksom skäller i drömmarna. Jag lyfter mitt huvud från kudden och ler...Nu har han det roligt i drömmarnas land. Hans tassar och ben rör sig snabbt i galopp och han viftar på sin svans i kraftiga rörelser. Jag låter han ligga där en stund till utan att jag vill gå upp och störa honom nu.

Ligger och funderar... Över en vecka har nu gått sen han blev halt och jag undrar...Hur ska jag kunna gå ut på de minsta lilla promenader när han är halt hela tiden? Hm.. Han har knappt gått ut på tur på över en vecka och det kan ju inte vara bra att varenda muskel förtvinar. Får väl fråga Vet. i veckan.

Veterinären , kirurgspecialist från Helsningborg  har ringt. Hon vill absolut gå in i Bozzmans leder och titta med titthålskirurgi. Hon vill först se hur det ser ut och om det går att skrapa lederna lite, för att han ska få ett lite längre liv. Jag frågade vad allt innebar med ingrepp och fick till svars att när hon är i lederna med instrumenten så, om hon kan då, så kommer hon att skrapa när hon ändå håller på. Jag får väl hoppas att hon kan göra det. Att det finns något att göra. Känns som att Veterinärerna tar ganska allvarligt på Bozzmans situation och det skrämmer mig. Hur länge tror de at han kan leva? Känns som de inte riktigt vill ta hoppet från mig men samtidigt så kan de inte veta.

Igår fick Bozze åka med mig till Landskrona på eftermiddagen. Gott att ha kompis med mig i bilen. Tänkte att han kanske blir stel av att ligga i bilen, baksätet hela eftermiddagen men när vi kom hem på kvällen var han nästan inte halt. GOTT! Men han hade ju inte heller fått det minsta motion den stackarn.

Kvällen blev en höjdpunkt för Bozzman! LillHusse Jonas 12 år busade, pussade och lekte så gott med honom nästan hela kvällen. Det var en fröjd att se. Både jag och Maken satt vid matbordet och log. Bozze var så lycklig och älskad. Det tvivlar jag inte på, att Bozzman känner sig såå älskad av oss alla i Familjen. Han älskar att vara vid min sida. Alltid finns han där. Om jag så byter rum tre gånger på fem minuter så ligger han nedanför mina fötter eller i sängen brevid.

Jag vänder på huvudet. Ja, där ligger han..ler för mig själv och tittar på klockan. Får nog ta med Bozze i bilen och åka till apoteket för att ta ut mer smärtmedicin. Att åka bil är ju en rolig aktivering iallafall utan att fresta lederna. Kanske kan han få gå en liten, liten promenad idag om han inte haltar för mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äntligen har goa Bozzman börjat leva lite av ett hundliv igen. Jag gläds åt alla små framgångar!! Vi var så nere på botten så ingenting kan nu bli sämre. Jag är så tacksam att Bozzman kan gå en promenad på 15-20 min nu. Han går hos Fysioterapeut och ...

Han är så go, min stora isbjörn! Ja, jag brukar kalla han för min Isebjörn. Bara öronen som ligger ner lite extra. haha. Återbesöket har nu varit och det kunde faktiskt kvitta. Usch vad besviken man blir. Jag fick inte träffa Henriette, den Vet. so...

Vet. ringde från Helsingborg idag. Jag fick chans att ställa mina frågor. Hon verkade jättebra!  Hon förklarade om och kring och hur Bozzmans situation. Hon hade varit med under hans OP. så hon visste hur han var. Med tanke på att han ser ut som ha...